Mitt hundintresse började faktiskt inte förrän i tjugoårsåldern. Det började med att jag fick intresse för att träna gårdshunden på Kerstins familjegård Tornhill. Det var en Schäfer och sedan följde ytterligare några hundar av samma ras. Sedan väcktes mitt intresse för jakt och därmed började min långa träningsutveckling på jakthundar.

I många år importerade jag hundar ifrån UK för att sedan träna upp dessa till jakthundar. De såldes sedan till folk som inte själv hade tid eller kompetens att träna en hund själv. Det var en mycket lärorik tid för mig. Parallellt med att träna mina egna hundar började jag att, på kamratskapsnivå, hjälpa mina bekanta med deras hundar. Detta ökade så mycket att jag knappast hade någon kväll ledig. Då beslöt vi oss för att schemalägga träningen till en kväll per vecka. Med denna bakgrund har Hundägarskolan byggs upp till vad den är idag.

Ofta får jag frågan om var jag gått min utbildning. Jag kan svara lite stolt att jag är självlärd. Hur blir man det då: Jo har man förmåga att lära sig av alla de fel man gör - då får man en mycket bra grund att stå på. Och jag vågar nog påstå att jag har gjort fler fel under mina ”hundår” än någon annan i landet. Alla dessa fel har jag inte försvarat som så många andra. Nej jag har förvandlat dessa till en mycket värdefull kunskapsbank. Fördelen med detta är att det är mycket svårt att skaffa sig samma lärdom utan att ha gjort samma långa resa själv.

Detta går inte att lära sig genom några komprimerade instruktörsutbildningar i steg ett, två, tre och så vidare.